Så mycket fint vi får

Idag har vart en suverän dag för mor har varit utvilad och på bästa humör:) Vi hade bara tänkt vara hemma idag (vill ju int ränna på med henne varje dag) men vi for en sväng till mommos där vi träffa en hel skara kusiner och sen också och hälsa på moster Johanna. Keira fick också presenter av sina kusiner, fina kort hade de också lagat!
Hon blir så bortskämd min tös med alla gåvor..

Ljuvliga ting!

En mobil som min kompis Sofia gjort. SÅ fin! Den ska få en bättre plats småningom..

Presenter av kusinerna Angelina, Elliot, Troy o Allegra

en helt vanlig dag

Hej hej helgen! Idag har jag sovit alldeles för lite, eller int nå..  men det ska inte få förstöra fredagsfeelisen :) Nu är ju Simon hemma i två dar och imorgon får jag förhoppningsvis sova ut. Kanske pumpa innan och så får han ge flaskan, tja?
några bilder som jag lyckats fånga ur vår spännade vardag..

En helt vanlig morgon hos oss. Har alltid kollat på nyhetsmorgon när jag e ledig, man lär ju sig så mycket om allt möjligt.

Finaste tjejen chillar i babynestet

Dagens lunch: avokado med räkröra. Det ser kanske snoffsigt ut men det gick supersnabbt att göra och jättegott!

Denna veckan

Hallåjah! Bloggen har fått ligga ner de senaste dagarna eftersom det inte riktigt funnits tid eller ork. Vi hade en dålig natt här emellan och jag var så sjukt trött så har inte gjort något extra förutom sovit och ätit. Men igår la vi henne i egen säng och introducerade också tutten och då sov hon som en prinsessa!  Tur det att vi båda var utvilade för idag har vi varit på läkarbesök till Malmska. Lite nervöst var det att första gången åka med henne själv i bilen och få allt att tajma, men det gick bra och hon visade sig från sin bästa sida. Allt såg bra ut på kontrollen och hon hade gått upp i vikt precis som hon skulle, så nu börjar hon komma upp i "normalvikt"
Imorgon ser vi fram emot att bara var hemma och ta dagen som den kommer och vila upp oss inför fredagsmyset när våra vänner kommer på besök.
Jag ska försöka få in någo bilder imorgon, men det är Keira som är chefen:)

helgen

Jaha, vad har ni gjort i helgen då? Här har det varit lugna puckar.. ;) I fredags kollade vi på postkodmiljonären och igår beställde vi take away mat och kollade på film.  Och vet ni, jag stortrivs!
Inte för att jag levde så vilt heller innan tösen kom till världen men nog är det ju ändå en stor kontrast till när vi bara var två.
Idag har vi firat min yngre syster Lotti i Edsevö. Keira fick träffa sin yngsta kusin Cazper som är snart 5 månader, storasyster Marielle och min äldre systers barn Elliot och Angelina. Roligt med många kusiner, sammanlagt har hon 11 kusiner från båda släktena. Nu ska vi fortsätta chilla här hemma, månne det kommer nåt intressant på televisionen ikväll?:)

Charlotte med Cazper och jag med Keira

:)

Det blev som jag tänkt mig!

"Det svåra med att förbereda sig mentalt inför förlossning är att man aldrig vet NÄR det sätter igång, HUR länge det håller på och en förlossningen kan ju gå till på så många olika sätt. Därför kan jag inte   visualisera så konkret, t.ex att vattnet  går här hemma, vi åker in, jag har värkar i fem timmar och krystar i 20 min och så är det klart"

Ha,ha detta skrev jag i mitten på augusti i ett tidigare blogginlägg om hur jag tänkte när jag satte upp min mentala plan inför förlossningen. Helt sjukt! det blev ju nästan på pricken just så här. Så detta var väl en önskedröm jag hade inom mig och jag vill tro att det ledde mig rätt!

Jag hade satt upp delmål under förlossningen och dessa kunde vi följa rätt så bra. Vi firade varje delmål med en kram o puss. De enda delmålen vi missade att ta notis om var när jag var 8 cm öppen och sen när jag fick börja krysta. Där gick det så himla snabbt och då var det bara att släppa kontrollen och följa med vad kroppen ville och barnmorskorna sa. Detta var också det värsta skedet under hela förlossningen och jag minns jag sa till de övriga i rummet (Simon, min syster Johanna och barnmorskan) "förstår ni int hur sjuk jag e?? Och nu måst ni säg vad jag ska göra!!!
Då lyssnade jag endast på syrran eftersom jag antog att hon var den enda i rummet som visste hur det känns att föda barn och hon sa just de där orden som jag behövde höra för att fixa det:) huh!

Vad jag önskar jag hunnit träna på mera var andningen, för när det var som värst så vet jag inte alls hur det funkade. Med mera övning tror jag att jag känt mera kontroll, om det nu är en bra grej när man föder? Men hej.. Hon kom ju en månad för tidigt så att jag hann ju inte riktigt andas klart;)

Mitt slutmål var ju att komma hem och sitta i soffan och mysa med den lilla men i efterhand så hade det räckt med att få henne upp på mitt bröst som slutmål. Jag visste ju att när hon var ute så hade vi ännu en bit kvar tills vi var hemma vilket gjorde att jag inte kunde slappna av innan dess. Men..
Också  var det bra med ett långsiktigare mål eftersom jag nu var så inställd på att amma henne och se
till att hon mådde bra så vi skulle få åka hem.

Helt klart att mental träningen kan hjälpa inför och under förlossningen.
Här kommer några tips (jag är ju ingen expert efter endast 1 förlossningen men detta hjälpte/hade hjälpt mig)

- Andningen är A och O (lär dig profylaxandning)
- Sätt upp dina egna delmål och slutmål men var ändå beredd på att du kan få välja en annan väg..
- Skriv förlossningsbrev för din egen skull och för de som ska jobba med dig under förlossningen.
- Jobba med positiva affirmationer! "Det är en utmaning" " jag är stark" "Jag vill föda" "jag jobbar med kroppen" o.s.v
- Kom på ett sätt, ett ord, en handling tillsammans med din partner vad ni gör när det blir som värst. Vad behöver du just då? Vad är din trygghet?
- Var öppen för alla scenarion, lyssna till kroppen och arbeta med den inte mot den!

torsdagstankar - fast jag hela dagen trott de va onsdag..

Nu börjar jag känna mig lite som mig själv igen sådär lite på två veckor efter förlossningen. Vi har landat nu och sakta börjar det sjunka in att denna lilla typ kommer att bli en del av vår lilla familj!:) Vi har tagit det heelt lugnt dessa två första veckor och inte heller haft speciellt mycket besök men nu känns det som att vi e redo att möta resten av världen, lite i taget.
Hon sover oftast en lång tur på dagen, idag mellan 12 och 17 så då brukar jag passa på att fixa här hemma (om jag inte tar igen förlorad nattsömn)
Så.. idag har jag bakat dessa enkla goda turistbröd som ni ser här nedan.
Nu väntar vi äldsta moster på besök, yeeeh, säger Keira!

Förlossningen

Det blir ingen förlossningsberättelse i minsta detalj men jag tänkte berätta lite kort om dagen då hon föddes..
måndag 1.9. 06.00 vaknade jag av att vattnet hade gått..
jag: Siiimon, jag tror vattnet gick!
han baa: Va! ( nee, int ere väl läge fö he int) han hade ju 10 minuter kvar tills snoozeklockan skulle sätta igång. Jag var också osäker här och trodde att jag kanske kissat på mig.. men nog visst jag ju ändå nånstans att så var inte fallet:)
-Jag går och duschar och ringer min syster som e barnmorska och rådfrågar.
- Ringer sedan Kokkola BB och säger att vattnet gått och att jag är en månad för tidig. Då funderar de länge där och tycker jag ska ta ambulansen in för säkerhets skull. (Bättre att få ligga ner)
- Nu kändes det lite läskigt med ambulansen och det blev mera fart på sambon också;) Jag yrar på här hemma, försöker få i mig lite mat, packar det sista i BB väskan och funderar om jag ändå borde packa ner sminkväskan.. daaah!:)
- Ambulansen kom och vi var framme vid BB 8.30 och jag blev satt i CTG och undersökt. Inget hade hänt ännu förutom att de konstaterade att vattnet gått och att vi skulle lämna BB först när bebisen anlänt:) SHit, det var verkligen nu det skulle hända, så spännande!! Jag mådde helt bra ännu och kände inga värkar alls.
- Vi "måra åpåå" på avdelningen som denna dag var smockfull och familjerum var det nog inte frågan om. Många olika sköterskor hann jag träffa och man märkte nog av att det var lite stressigt där den kvällen..
- 19.00 började jag ha värkar med 5 min. mellanrum - men ännu inte någo sjukare vad jag minns..
- Jag skickade hem Simon för att mata hunden och sova lite och sa jag skulle ringa om det ev. kommer igång senare ikväll.
- 00.00 starkare värkar och jag ringde efter sambon. Nu fick jag verkligen börja tänka på andningen och att röra på mig, gick i duschen och så..
- Sen runt 02.00 blev jag flyttad till förlossningssalen
- Härifrån har jag inte koll på tiden längre och inte heller hur många cm jag var öppen men nu började värkarna göra ondare och jag testade lustgas, vilket inte funkade alls. Det gick bra att andas in i masken men då skulle jag också andas ut i den och det var äckligt. Jag hade ju velat ta bort den och andas ut i rummet, men nej det fick jag inte. Jag spydde x antal gånger och försökte tänka på profylaxandningen så bra det nu gick..
- Nån gång vid 03.00 kom min syster dit och hon kom precis i rätta stunden! Jag tippar på att jag var öppen ca. 7 cm och nu kom de värsta värkarna FROM HELL! Då ångrade jag att jag inte tagit nån bedövning och blev lite rädd för jag visste ju inte hur länge de här värkarna skulle hålla i sig. (Men de var bara 5-6 st.)
- Sa att nu måste jag få nån hjälp (bedövning) och de förberedde livmodertappsbedövning (kallas säker något annat också) men så plötsligt gick det fort och jag var helt öppen och fick börja krysta. Så nån bedövning hann jag aldrig få (nöjd så här i efterhand!)
- Krystningsfasen varade i 20 minuter och sen var det klart.
- Jag fick min fina dotter direkt upp på bröstet och pappan fick klippa navelsträngen.

Förlossningen var det häftigaste, största, bästa jag någonsin varit med om och lyckan efter det att hon var hos mig kan inte jämföras med något annat!! Jag skulle göra om det hundra gånger bara för henne!

I ett senare inlägg ska jag berätta om hur den mentala träningen fungerade under dagen..

preggoshot!

 Här står jag helt överlycklig och helt ovetande om att du tre dagar senare skulle komma till världen, älskade Keira. Bilderna är tagna av min sambo Simon. Så lycklig över att jag hann dokumentera magen.

ändringar i schemat

Ikväll skulle jag egentligen haft keikka i Forsby och också förra helgen med 90-tals bandet, men något annat kom emellan så jag fick boka om :) Jag hade lite sett fram emot att göra två sista gigs med stora magen men så blev det ej. Kanske bra också, hade nog varit rejält tungt att stå och rocka loss förra helgen om jag ännu varit preggo..
Andra saker jag hade inskrivit in i min kalender var en gravidfotografering, fotvård och ett frissabesök. Turligt nog så hade jag Simon att foto mig två dagar innan hon kom och det blev riktigt fina bilder, jag ska visa dem imorrn. Fotvården ska jag nog boka in snart och likaså frissabesöket men tills dess sitter jag här med världens utväxt i håret och snustorra fötter.
Ikväll hade vi tänkt ta igen fredagsmyset som inte blev av igår eftersom jag somnade halv 8 och ikväll så tog det lite längre att få henne att somna och nu är även mor allt för trött för att plocka fram salta kexen.. Det är otroligt hur dagarna går snabbt och hur lite man hinner med fast man "bara är hemma".
God natt på er!