"Det svåra med att förbereda sig mentalt inför förlossning är att man aldrig vet NÄR det sätter igång, HUR länge det håller på och en förlossningen kan ju gå till på så många olika sätt. Därför kan jag inte visualisera så konkret, t.ex att vattnet går här hemma, vi åker in, jag har värkar i fem timmar och krystar i 20 min och så är det klart"
Ha,ha detta skrev jag i mitten på augusti i ett tidigare blogginlägg om hur jag tänkte när jag satte upp min mentala plan inför förlossningen. Helt sjukt! det blev ju nästan på pricken just så här. Så detta var väl en önskedröm jag hade inom mig och jag vill tro att det ledde mig rätt!
Jag hade satt upp delmål under förlossningen och dessa kunde vi följa rätt så bra. Vi firade varje delmål med en kram o puss. De enda delmålen vi missade att ta notis om var när jag var 8 cm öppen och sen när jag fick börja krysta. Där gick det så himla snabbt och då var det bara att släppa kontrollen och följa med vad kroppen ville och barnmorskorna sa. Detta var också det värsta skedet under hela förlossningen och jag minns jag sa till de övriga i rummet (Simon, min syster Johanna och barnmorskan) "förstår ni int hur sjuk jag e?? Och nu måst ni säg vad jag ska göra!!!
Då lyssnade jag endast på syrran eftersom jag antog att hon var den enda i rummet som visste hur det känns att föda barn och hon sa just de där orden som jag behövde höra för att fixa det:) huh!
Vad jag önskar jag hunnit träna på mera var andningen, för när det var som värst så vet jag inte alls hur det funkade. Med mera övning tror jag att jag känt mera kontroll, om det nu är en bra grej när man föder? Men hej.. Hon kom ju en månad för tidigt så att jag hann ju inte riktigt andas klart;)
Mitt slutmål var ju att komma hem och sitta i soffan och mysa med den lilla men i efterhand så hade det räckt med att få henne upp på mitt bröst som slutmål. Jag visste ju att när hon var ute så hade vi ännu en bit kvar tills vi var hemma vilket gjorde att jag inte kunde slappna av innan dess. Men..
Också var det bra med ett långsiktigare mål eftersom jag nu var så inställd på att amma henne och se
till att hon mådde bra så vi skulle få åka hem.
Helt klart att mental träningen kan hjälpa inför och under förlossningen.
Här kommer några tips (jag är ju ingen expert efter endast 1 förlossningen men detta hjälpte/hade hjälpt mig)
- Andningen är A och O (lär dig profylaxandning)
- Sätt upp dina egna delmål och slutmål men var ändå beredd på att du kan få välja en annan väg..
- Skriv förlossningsbrev för din egen skull och för de som ska jobba med dig under förlossningen.
- Jobba med positiva affirmationer! "Det är en utmaning" " jag är stark" "Jag vill föda" "jag jobbar med kroppen" o.s.v
- Kom på ett sätt, ett ord, en handling tillsammans med din partner vad ni gör när det blir som värst. Vad behöver du just då? Vad är din trygghet?
- Var öppen för alla scenarion, lyssna till kroppen och arbeta med den inte mot den!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar