Förlossningen

Det blir ingen förlossningsberättelse i minsta detalj men jag tänkte berätta lite kort om dagen då hon föddes..
måndag 1.9. 06.00 vaknade jag av att vattnet hade gått..
jag: Siiimon, jag tror vattnet gick!
han baa: Va! ( nee, int ere väl läge fö he int) han hade ju 10 minuter kvar tills snoozeklockan skulle sätta igång. Jag var också osäker här och trodde att jag kanske kissat på mig.. men nog visst jag ju ändå nånstans att så var inte fallet:)
-Jag går och duschar och ringer min syster som e barnmorska och rådfrågar.
- Ringer sedan Kokkola BB och säger att vattnet gått och att jag är en månad för tidig. Då funderar de länge där och tycker jag ska ta ambulansen in för säkerhets skull. (Bättre att få ligga ner)
- Nu kändes det lite läskigt med ambulansen och det blev mera fart på sambon också;) Jag yrar på här hemma, försöker få i mig lite mat, packar det sista i BB väskan och funderar om jag ändå borde packa ner sminkväskan.. daaah!:)
- Ambulansen kom och vi var framme vid BB 8.30 och jag blev satt i CTG och undersökt. Inget hade hänt ännu förutom att de konstaterade att vattnet gått och att vi skulle lämna BB först när bebisen anlänt:) SHit, det var verkligen nu det skulle hända, så spännande!! Jag mådde helt bra ännu och kände inga värkar alls.
- Vi "måra åpåå" på avdelningen som denna dag var smockfull och familjerum var det nog inte frågan om. Många olika sköterskor hann jag träffa och man märkte nog av att det var lite stressigt där den kvällen..
- 19.00 började jag ha värkar med 5 min. mellanrum - men ännu inte någo sjukare vad jag minns..
- Jag skickade hem Simon för att mata hunden och sova lite och sa jag skulle ringa om det ev. kommer igång senare ikväll.
- 00.00 starkare värkar och jag ringde efter sambon. Nu fick jag verkligen börja tänka på andningen och att röra på mig, gick i duschen och så..
- Sen runt 02.00 blev jag flyttad till förlossningssalen
- Härifrån har jag inte koll på tiden längre och inte heller hur många cm jag var öppen men nu började värkarna göra ondare och jag testade lustgas, vilket inte funkade alls. Det gick bra att andas in i masken men då skulle jag också andas ut i den och det var äckligt. Jag hade ju velat ta bort den och andas ut i rummet, men nej det fick jag inte. Jag spydde x antal gånger och försökte tänka på profylaxandningen så bra det nu gick..
- Nån gång vid 03.00 kom min syster dit och hon kom precis i rätta stunden! Jag tippar på att jag var öppen ca. 7 cm och nu kom de värsta värkarna FROM HELL! Då ångrade jag att jag inte tagit nån bedövning och blev lite rädd för jag visste ju inte hur länge de här värkarna skulle hålla i sig. (Men de var bara 5-6 st.)
- Sa att nu måste jag få nån hjälp (bedövning) och de förberedde livmodertappsbedövning (kallas säker något annat också) men så plötsligt gick det fort och jag var helt öppen och fick börja krysta. Så nån bedövning hann jag aldrig få (nöjd så här i efterhand!)
- Krystningsfasen varade i 20 minuter och sen var det klart.
- Jag fick min fina dotter direkt upp på bröstet och pappan fick klippa navelsträngen.

Förlossningen var det häftigaste, största, bästa jag någonsin varit med om och lyckan efter det att hon var hos mig kan inte jämföras med något annat!! Jag skulle göra om det hundra gånger bara för henne!

I ett senare inlägg ska jag berätta om hur den mentala träningen fungerade under dagen..